Åländsk natur

Åländsk natur

 

Den åländska naturen är mycket varierad och man kan ofta genom att gå några hundra meter flytta sig mellan mycket varierade naturtyper. Här finns allt från utsatta berghällar långt ut i havet till täta skyddade urskogar. Frodiga havsstränder och fattiga hällmarker.



Här listas och beskrivs några av de vanligaste naturtyperna på Åland


Ytterskärgården:


Denna miljö präglas av hav och sparsam växtlighet. Det som växer på land här ute är mest lavar, låga örter och små knotiga träd. Det vanligaste trädet är enen som växer krypande längs marken. Dock är djurlivet och havslivet desto rikare. Här ute lever laxen och torsken, två av de största fiskarna runt Åland. Här finns också sälar och ett väldigt rikt fågelliv. Denna miljö är ogästvänlig för människor och kan endast besökas då vädret är riktigt lugnt. På grund av de kärva förhållandena finns här förutom enstaka fyrar och båk i princip inga tecken på mänsklig framfart.


Innerskärgården:


En betydligt gästvänligare och frodigare miljö. Här finns hundratals öar med sund och kanaler att utforska. Och många av öarna täcks av frodig vegetation och ofta även tät skog. Några vanliga växter i detta område är al, hägg, björk, tall, gran, en och havtorn. På öarna här inne finns ett mycket rikare djurliv. Gnagare och ormar är mycket vanliga på de inre öarna, och på en del öar finns det också rådjur, räv, mårdhund, hare, älg, orre och flera andra djur som normalt inte förknippas med skärgård. I vattnen i den inre skärgården finns de flesta av de populäraste sportfiskarna på Åland, t.ex. abborre, gädda och öring. Förutom dem så finns även mört, id, brax, flundra, hornsimpa, gös, lake, sik, strömming, nors, löja och några mindre vanliga arter. I den inre skärgården finns också en betydligt större mänsklig närvaro med stugor på flera öar och mycket fritidsbåtar, speciellt under sommaren.


Hällmarker:


Hällmarken är en av de naturtyper som är karakteristiska för Åland. Här finns det stora områden med urberg uppe vid markytan. De typiska växterna på hällmarkerna är tallar, mossor och lavar. Och de små knotiga tallar som växer här kan trots sin ringa storlek vara hundratals år gamla. Andra vanliga växter på hällmarkerna är t.ex. smultron, stensöta, tofsveronica och gräslök. På hällmarkerna är det också vanligt med tjärr och små våtmarker där det finns sprickor eller raviner i bergrunden. Många av dessa tjärr är beroende av regnvatten och torkar ut under längre perioder utan regn. Haren är ett av de vanligaste djuren på hällmarkerna.


Lövskog:


På Åland finns det ganska många områden med lövskog. De vanligaste lövträden på Åland är björk, al, hägg, rönn och asp. Sen finns det även i mindre utsträckning t.ex. ek, lönn, vildapel, lind, bok och hassel. Lövskogen växer oftast i de frodigaste markerna runt sjöar, i dalgångar och längs havsstränder. I lövskogen finns ofta en väldigt rik undervegetation med t.ex. hallon. I denna typ av skogar är det också vanligt med många olika blommande örter som t.ex. liljekomvaljer, vitsippor, blåsippor, klöver, smörblommor, hundfloka, midsommarblomster och humleblomster. Det finns på en del områden också många orkidér som t.ex. nattviol, adam och eva, st pers nycklar, fläcknycklar och tvåblad. I lövskogen finns också det rikaste djurlivet på Åland, här finns nästan alla de åländska djurarterna representerade.


Barrskog och sandmarker:


Efter hällmarker är torra sandmarker den vanligaste naturtypen på Åland. Här växer det huvudsakligen tall med inslag av gran. Och marken mellan träden är täckt av blåbärsris, lingonris och under dem finns det olika mossor, de vanligaste är väggmossa, husmossa och björnmossa. Här brukar det även finnas inslag av renlav. I denna typ av marker trivs framför allt älg och räv.


Insjö och träsk:


Här finns också flera områden med insjöar och träskmarker. Denna typ av miljö är relativt okänd på Åland trots att den är ganska vanlig. På grund av att bergrunden här är väldigt ojämn så finns det på många ställen små sjöar i skogsmarkerna. Dessa sjöar är oftast opåverkade av människor och saknar som regel helt bebyggelse längs stränderna. Detta för att det i den åländska kulturen anses att hav är överlägset sjö. Men sjöarna skall inte underskattas. De är mycket viktigt för den biologiska mångfalden. Många av djuren på Åland använder sjöar som källa till dricksvatten, speciellt under torra perioder på sommaren då mindre vattensamlingar ofta torkar ut. Och flera av de fiskarter som finns runt Åland behöver sjöarna för att kunna fortplanta sig, exempel är abborre, gädda och mört. Och förutom detta så bildar sjöarna sina egna ekosystem där det finns arter som ruda, sarv, sutare och flodkräfta som inte kan leva i havet runt Åland. På grund av detta kan en sjöstrand vara en riktigt bra plats om man vill uppleva orörd miljö.